Pedagogguiden
Pausplats och lugn plats
- Passar när Behov av återhämtning
- Typisk användning Kort paus vid överbelastning
- Insats för pedagogen Engångsupplägg, löpande underhåll
- Synlighet i gruppen Låg till måttlig
En pausplats eller lugn plats är ett avgränsat, förutsägbart hörn eller rum där ett barn eller en elev kan varva ner och sedan återvända till gruppen. Den blir ett stöd när den är frivillig, när alla känner till den och när den aldrig används som påföljd. Den passar grupper där flera behöver kunna dra sig undan en stund, oavsett om det beror på ljud, tempo eller trötthet.
Så skiljer sig en lugn plats från andra stöd
Pausplatsen är ett utrymme man går till, inte ett föremål man bär med sig eller en skärm vid bänken. Det gör den tydlig för hela gruppen, men den kräver också en plan för hur den används. Jämförelsen nedan är sitets egen och bygger på hur stöden brukar fungera i grova drag.
| Stöd | Var det sker | Vad som avgör nyttan |
|---|---|---|
| Pausplats och lugn plats | På en särskild plats i eller nära rummet | Att eleven själv kan gå dit och komma tillbaka utan att förlora sitt sammanhang |
| Avskärmning och studieplats | Vid den egna arbetsplatsen | Att störningar minskar medan eleven arbetar |
| Hörselkåpor | Där eleven befinner sig | Att ljudnivån dämpas utan att eleven behöver byta plats |
Det som avgör om den blir stöd eller straff
Samma hörn kan vara ett stöd i ett klassrum och en bestraffning i ett annat. Skillnaden ligger i hur platsen används, inte i hur den ser ut.
- Valet ligger hos barnet. Om du skickar iväg någon som har stört, är det en time-out, oavsett vad du kallar platsen. Du kan erbjuda platsen, men barnet ska kunna tacka nej.
- Ingen kopplas till platsen som ”problembarn”. Om det alltid är samma person som går dit och de andra kommenterar det, behöver du göra platsen vanligare, till exempel genom att alla får besöka den.
- Vägen tillbaka är lätt. Barnet ska veta hur och när det är dags att gå tillbaka, utan krav på förklaring eller ursäkt.
- Vuxna visar att platsen är okej. Hur du talar om den påverkar hur gruppen ser på den.
Utforma och införa steg för steg
- Välj plats. Placera den i ett hörn med lite genomgångstrafik, men inom synhåll för en vuxen. Platsen ska vara avskild utan att vara bortgömd.
- Håll den enkel. Några sittmöjligheter, mjuka material och några lugna saker att göra eller bara vara med räcker. Fler föremål ger oftare lek än vila.
- Gör reglerna få och tydliga. Till exempel: en i taget, och man går tillbaka när man är redo eller när den vuxne påminner.
- Visa med bild och ord. Ett bildstöd kan förklara vad platsen är till för och hur man använder den, särskilt för yngre barn.
- Öva när det är lugnt. Gå igenom platsen med hela gruppen innan någon behöver den. Låt alla prova, så att den inte hör ihop med en jobbig stund.
- Följ upp. Titta på vem som använder platsen, när på dagen och vad som föregår besöken. Det säger ofta mer om miljön än om barnet.
Ett tänkt exempel, hittepå av redaktionen: i en fiktiv årskurs 2 märker läraren att flera elever blir splittrade efter gymnastiken. Hon inför en pausplats vid fönstret och låter hela klassen prova den under en lugn lektion. Eleverna får själva avgöra när de behöver den, och när några börjar använda den efter gymnastiken ser hon att just den övergången behöver ses över.
Vad den inte räcker till
En lugn plats minskar belastningen en stund, men den ändrar inte orsaken. Om samma elev behöver platsen ofta eller i flera situationer, hör det till en bredare genomgång av miljön, rutinerna och stödet. Där hjälper guiden om NPF-anpassningar i skolan, och verktyget för att hitta rätt stöd kan hjälpa dig att jämföra alternativ för din grupp.
Guiden bedömer inga enskilda barn och ger ingen medicinsk rådgivning. Frågor om ett enskilt barns behov tar du till elevhälsan, specialpedagogen eller rektorn enligt rutinerna hos er. Vad som fungerar beror på åldern, rummets storlek, hur många vuxna som finns och hur gruppen ser ut. Det som passar en förskoleavdelning passar inte alltid ett klassrum.
Vanliga frågor om pausplatsen
Ska en elev få gå till pausplatsen när hen vill?
Det är ofta själva poängen, eftersom eleven då lär sig märka och möta sitt eget behov. Hur långt friheten går avgör du tillsammans med kollegorna. Då kan ni komma överens om hur ofta och hur länge, utan att det blir ett sätt att slippa uppgifter.
Får jag skicka någon till platsen när det blir bråk?
Då fungerar platsen som en påföljd, och risken är att den förlorar sitt värde som stöd. Du kan i stället erbjuda den i lugn ton och stanna kvar tills barnet bestämmer sig. Ordningsfrågor löser du på andra sätt.
Behövs ett eget rum, eller räcker ett hörn?
Ofta räcker ett hörn som är tydligt avgränsat. Ett eget rum kan vara bra om ni har det, men det kräver mer vuxenövervakning och riskerar att kännas utpekande. Utgå från vad som går att ordna i din miljö.