NPF-anpassningar i skolan kan börja med tydlighet: visa dagens eller lektionens gång i ett schema, dela upp instruktioner i överblickbara steg och ge eleven ett förutsägbart sätt att ta en paus. Välj två eller tre saker, prova dem under en avgränsad period och följ upp vad som händer. SPSM beskriver att tydliggörande pedagogik kan stödja de kognitiva funktionerna och minska stressen. Räcker det du provar inte, eller är behovet större än vad du kan möta i klassrummet, tar du upp det med elevhälsan.
NPF-anpassningar i skolan: tre saker att prova först
NPF är en samlingsbeteckning. 1177 nämner bland annat adhd, autismspektrumtillstånd och tourettes syndrom hos barn. Du behöver inte veta vilken diagnos en elev har, om någon, för att göra klassrummet tydligare. Det du kan göra är att beskriva vad du ser i vardagen och prova något som svarar mot just det.
- Visuellt stöd. SPSM nämner visuellt stöd, till exempel ett schema över dagen eller aktiviteten, som ett sätt att arbeta tydliggörande. Mer om olika former finns under visuellt schema och bildstöd.
- Tydliga, uppdelade instruktioner. Ge en sak i taget, säg och visa vad som ska göras och hur eleven ser att uppgiften är klar. En checklista kan bära instruktionen när du går vidare till nästa elev.
- Ett förutsägbart sätt att ta paus. Bestäm tillsammans med eleven hur en paus signaleras, vart eleven går och hur återgången ser ut. Se pausplats och lugn plats.
Det här är förslag att pröva, inte metoder som är bevisade för en viss elev eller diagnos. Av de tre punkterna är det visuellt stöd som SPSM-sidan beskriver; uppdelade instruktioner och pausrutiner är redaktionens förslag. Vad som passar beror på eleven, åldern och gruppen. Vill du ha hjälp att se vilken typ av stöd som ligger närmast det du ser, kan du använda verktyget Vilket stöd passar din barn- eller elevgrupp?
Ett tänkt exempel: oro efter rasten i årskurs 4
Exemplet är sitets eget och påhittat, med fiktiva tal. Det är inte en beskrivning av en verklig klass.
Läraren märker att tre elever av tjugofyra har svårt att komma igång efter rasten, och att en av dem ofta lämnar platsen under de första minuterna. Hon bestämmer sig för att prova två saker under tre veckor. Dagens lektioner skrivs upp i samma ordning på tavlan, och starten efter rasten delas i tre steg på en checklista: sätt dig, plocka fram material, läs första uppgiften. Eleven som lämnar platsen får dessutom ett överenskommet sätt att be om en kort paus.
Hon antecknar före och efter hur starten ser ut. Efter tre veckor tittar hon på anteckningarna och frågar eleverna vad som hjälpt. Om starten fortfarande fungerar dåligt för en av eleverna är det ett underlag till samtalet med elevhälsan, inte ett misslyckande.
Extra anpassningar och särskilt stöd – skillnaden i korthet
Enligt skollagen ska en elev som riskerar att inte nå kunskapskraven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det gäller elever som riskerar att inte nå kunskapskraven, inte automatiskt alla elever med NPF. Skolverket skriver att det inte behöver fattas något formellt beslut om extra anpassningar, medan särskilt stöd är mer ingripande stödinsatser.
| Nivå | Vad det är | Vem gör vad |
|---|---|---|
| Tydlig undervisning för hela gruppen | Schema, struktur, uppdelade instruktioner | Läraren provar och följer upp |
| Extra anpassning | Stöd inom den ordinarie undervisningen | Läraren, ofta i samråd med arbetslaget; inget formellt beslut krävs |
| Särskilt stöd | Mer ingripande stödinsatser | Avgörs enligt skolans rutiner, ofta med elevhälsa och rektor |
Tabellen är en förenkling från redaktionen. Hur stöd beslutas och dokumenteras avgör skolans egna rutiner.
När du kontaktar elevhälsan
Skolverkets sida ger inga tidsgränser eller färdiga kriterier för när en extra anpassning inte längre räcker. Det du kan göra är att ta upp frågan när något av följande stämmer:
- du har provat anpassningar och följt upp dem, men eleven har fortfarande stora svårigheter i vardagen,
- du tycker att behovet är större än vad du kan möta inom din ordinarie undervisning,
- du är osäker på vad du ser och vill ha ett annat perspektiv än ditt eget.
Ta med dina anteckningar: vad du sett, vad du provat och vad som hände. Det gör samtalet konkret. Hur kontakten går till avgörs av skolans egna rutiner, så fråga arbetslaget eller rektor om du inte vet vägen. Om anpassningarna kräver hjälpmedel hittar du en genomgång i NPF-hjälpmedel i skolan, och fler guider om stöd samlas på sidan Stöd, anpassningar och specialpedagogik.
Det här avgör guiden inte – och vem du frågar istället
- Diagnos och medicinska frågor. Guiden bedömer ingen enskild elev och ger inga medicinska råd. Sådana frågor hör hemma hos elevhälsan och vården.
- Enskilda ärenden. Tvister, klagomål eller frågor om vad en viss elev har rätt till i ett konkret fall är inte juridisk rådgivning här. Vänd dig till rektor eller huvudmannen.
- Samtal med vårdnadshavare. Guiden ger inga råd om barnet hemma.
- Det som beror på din situation. Elevens ålder, gruppens storlek, skolans rutiner och vilken tid arbetslaget har påverkar vilka anpassningar som är realistiska.
Vanliga frågor
Behöver eleven ha en diagnos för att få anpassningar?
Nej. Utgångspunkten för extra anpassningar enligt skollagen, så som den är citerad ovan, är att eleven riskerar att inte nå kunskapskraven, inte att eleven har en diagnos. Hur det ser ut i ett enskilt fall, och om skolan vill ha underlag av något slag, kan elevhälsan eller rektor svara på.
Måste rektorn besluta om en extra anpassning?
Nej, enligt Skolverket behöver inget formellt beslut fattas om extra anpassningar. Dokumentera ändå vad du gör, så att du och kollegorna kan följa upp det.
Vad menas med NPF?
1177 använder NPF som samlingsnamn och nämner bland annat adhd, autismspektrumtillstånd och tourettes syndrom hos barn. Guiden beskriver inga diagnoser eller symtom.
Hur vet jag om en anpassning fungerar?
Skriv ned hur situationen såg ut innan, prova en sak i taget under en avgränsad period och jämför. Fråga också eleven själv vad som hjälper. Händer inget, ändra anpassningen eller ta upp frågan med elevhälsan.
